Krönika: Nu börjar äventyret för Sverige

Nedräkningen är strax på noll

När det här skrivs har Mexiko precis chockat en hel fotbollsvärld, regerande världsmästarna Tyskland fick se sig besegrade av ett vilt kämpande Mexiko och tyngden kring dagens premiär för Sverige mot Sydkorea har nu blivit än tyngre.

Senast vi såg Sverige i ett VM var 2006 då man trots ett ganska blekt gruppspel tog sig vidare till åttondelsfinal där man ställdes mot hemmanationen Tyskland. Matchen som sådan vill nog de flesta av oss glömma, men klart är i alla fall att Sverige blev överkörda med 2-0 och sedan den matchen har blågult inte varit i något VM.

Därför känns det nu smått historiskt att vi återigen ska få vara med om den här underbara festen som är VM, något händer med hela vårt land under sådana här mästerskap. Arbetsplatser tystnar under matcher, sommarlovsfirande barn söker sig in i husen och gräsklipparna i bostadsområdet tystnar under 90 minuter. Det är sannerligen något speciellt att få vara med om och såhär inför premiären så är hela vår nation fylld till bredden av blågula hjärtan som drömmer om det stora äventyret och en sådan där magisk sommar som den där för 24 år sedan när Tomas Brolin snurrade, Kennet Andersson lekte Lucky Luke och en skallig man dansade på en mållinje.

Vi vet alla att vägen dit blir tuff och att chansen att få uppleva något liknande igen säkerligen är ytterst liten, men det ska vi inte prata om här idag. Istället vill jag hylla drömmarna, det som föder och göder den här fantastiska fotbollskärleken som finns i det här underbara landet. Det som gör att din son eller dotter springer ut på gräsmattan efter att ha sett sin idol Ola Toivonen nicka in två bollar mot Sydkorea och spela upp matchen igen, igen och igen. Det som gör att du får se dina käraste med tårar av glädje i ögonen när Andreas Granqvist når högst på en hörna. Det som gör att även du vågar drömma om det där omöjliga målet vid horisonten.

Visst kan vi prata om hur problematiskt det är att vi spelar ett mästerskap i något som egentligen måste ses som en skurkstat, ett samhälle där man gör skillnad på folk och folk. Men idag är inte den dagen, idag ska vi bara njuta, vi ska ställa oss upp och skråla med i nationalsången, vi ska krama om varandra, vi ska flagga med vår blågula fana och vi tillsammans med elva killar på en fotbollsplan ska precis påbörja det största av äventyr.

Nu åker vi och gör detta till en sommar att minnas.

Heja Sverige!